Tänk vad många författare som är beroende av att "språkmaterialismen" (eller den typ av poesi vi förknippar med det uttrycket) fortsätter att dra till sig åtminstone ett visst intresse:
Anna Hallberg, Hanna Hallgren, Helena Eriksson, Åsa Maria Kraft, Ida Börjel, Linn Hansén, Lars Mikael Raattamaa, Johan Jönson, Joar Tiberg etcetera etcetera.
Finns det då någon språkmaterialism - att ordet har någon relevant användning har ju ofta förnekats? Tja, en någorlunda insatt kritiker som Malte Persson hävdar i alla fall att språkmaterialismen existerar, detta i sin recension av Linn Hanséns senaste bok:
"Somliga poeter (de som med viss rätt kan kallas språkmaterialister) sysslar med att synliggöra språkets minsta beståndsdelar: bokstäver, ljud, stavelser, ord. Andra försöker göra något liknande med språkets större enheter: fraser och utsagor. Genom att sätta ihop citerade eller påhittade meningar i nya mönster gör de språkliga vanor och ovanor tydliga."
Detta är ju tydligt nog, och en bra beskrivning av Ida Börjels och Linn Hanséns poesi. Man kan väl säga att Linn Hansén förverkligar Raattamaas ord- och bokstavskommunism på satsens nivå. Hur mycket i Hanséns verk som består av citerade frågor ur olika läroböcker i historia är mer än jag vågar spekulera i. Dock kan tilläggas att boken mot alla odds innehåller några bra dikter, där hon bryter sig ur sitt eget lite väl förutsägbara upplägg och skriver mer personligt och fantasifullt.
Boken har dock inte mötts av några ovationer, Malte Perssons recension är faktiskt den mest positiva jag har hittat. Mycket mer finns inte att säga om den saken.
Naturligtvis svär Malte i kyrkan genom att använda sig av ordet "språkmaterialism" i sin recension, som om det hade sin motsvarighet i en litterär verklighet. Men så blir det väl också lite krystat att ständigt använda sig av omskrivningar, som t.ex. "språkknådande"? Ett senkommet erkännande är det väl ändå av att denna rörelse ändå kan sägas existera. Men kritikerna verkar ändå ha tröttnat en del.
Jag tror språkmaterialismens kris är jämförbar med eurokrisen; det ska mycket till innan konsensus bryts om att detta är den gångbara valutan.
